Buss var 20.nde minut – så svårt kan det vara, 800 dagar att rädda klimatet på

Busväder. Hård blåst, regn. Inte ens fåglarna är ute och hänger i matberedarna.
Läser i Dagens ETC måndag 29 okt om deras projekt ”800 dagar kvar att rädda klimatet”. ETC gör en storsatsning för att få ner koldioxidutsläppen, med hjälp av medborgare, forskare, politiken, näringsliv. Jag vet inte riktigt hur de tänker sig, men jag ska stödja detta projekt och följa det noga.
I vardagen försöker jag begränsa mitt fotavtryck på planeten. Köper svenskt, ekologiskt etc. Cyklar på sommarhalvåret de 6,3 km till kommunhuset, där jag har en arbetsplats. Byter bilen mot bussen när det passar och jag inte ska på flera olika ställen under dagen. Vill inte kännas vid det, men är något begränsad av höftartros. Cyklar inte miltals längre.
Har busshållplats ett par 100 meter från min bostad. Bussar går numera vintertid var 20.nde minut. Jättebra. Behöver inte hålla reda på tidtabeller. Härom morgonen cyklade jag till hållplatsen i mycket god tid för ett möte i stan kl 8.00. Första buss kom inte, andra buss kröp in till stan. 6 km och resan tog en timme. Jag kom för sent till mötet, irriterad förstås.
Så skulle min bil (årgång 2005, bensindriven, älskad för sin pålitlighet) in på verkstad förra veckan. Kl 7.00 var jag på verkstaden på andra sidan stan. Tog buss nr 8 tillbaka till Sandsbro och hem. Fungerade. Kom på att barnbarnen skulle komma och äta middag fram mot kvällen. Tomt i kylskåpet. Bestämde mig för att inte cykla utan ta bussen till COOP på Norremark. Buss nr 5 stannar där för vidare färd till centrum av Växjö. Många billösa här i Sandsbro tar bussen för att handla. Jag var ensam på bussen. Plötsligt kör den en annan väg, raka spåret till stan. Jag skriker till chauffören -Vart kör du? Jag ska till Norremark! -Det är avstängt, säger han. De stängde av i morse. Helt absurt. Varför sa han inget när jag steg på? Får åka med in mot stan, där jag kliver av och sätter mig på hållplats åt andra hållet. Kommer buss så småningom. Frågar för säkerhets skull hur den kör. Det går bra att komma till COOP. Bara halva vägen är avstängd. Ska så med nästa buss hem. Samtal med kvinna som väntat ett bra tag på hållplatsen. En buss verkar ha försvunnit. 20-minuterstidtabellen finns bara i den fiktiva världen?
Igår kväll. Kom med tåget från Stockholm sådär kl 18.00. Ja, i rätt tid! Gick till hållplatsen för Sandsbrobussarna. Iskallt, blåsigt, inget väderskydd. Folk väntade. Max 20 minuter går väl, tänker jag. Kvinna börjar prata med mig. Hon har väntat länge. En buss verkar ha gått ur tiden. När det äntligen kommer en buss nr fem har kvinnan väntat 45 minuter. Fullkomligt nerkylda stiger vi på. Jag frågar chauffören var för han är så sen. -Det beror på Norremarksrondellen, säger han, det är katastrof där. Vet inte om han syftar på de grävarbeten som pågår och pågått dag efter dag vid avfarten till handelsområdet Norremark. Så masar vi oss mot Sandsbro. Nu är det inte kö i rondellen men väl på Norremark. Skärmen med vilka hållplatser vi passerar går ”åt fel håll”! Gäller att se upp så en inte går av fel. Ute är det nattsvart. -Vi får vara glada att vi ändå sitter på bussen nu och inte fryser ihjäl, säger en passagerare. Jovisst. Ändå något.
Med detta vill jag säga att ska vi rätt vanliga medborgare, lite lata av oss, inte purunga, förmås att välja bort bilen och ta buss eller cykel, så måste det vara någorlunda säkert och bekvämt. Det finns piskor, skatter på utsläpp t ex, det finns morötter, bidrag till elcyklar t ex. Det finns också nudging, som kan översättas med ”knuff i rätt riktning”. Efter en av mig författad motion om att använda nudging i miljö- och klimatarbetet, så ska det göras i Växjö kommun. En god knuff i rätt riktning får jag i valet mellan buss och bil om jag kan lita på bussen, att den kommer och går enligt tidtabell, att det informeras om ändringar, att det går att ta skydd i en busskur när det regnar småspik och blåser kuling. Bara det. Vi som bor i Växjö stad ska förmås att ändra vårt beteende, vår benägenhet att göra som vi brukar, istället för att tänka nytt och klimatmässigt. Kommunen och regionen ska underlätta det, en synnerligen viktig uppgift.
Har läst skriften ”Dädesjö Föreläsningsförening – 100 år i folkbildningens tecken, 1918-2018”. Fått den med dedikation av en av de som medverkat till historieskrivningen, partikamraten Atti. Intressant historia och otroligt nog, får väl ändå sägas i denna digitala tid, att föreläsningarna år 2018 drar fullt hus. Nu senast Knut Knutson, antikexperten.
Carin Högstedt
181030
@hgstedt
www.carhog14.se
www.maqt.se
carin.hogstedt@vaxjo.se

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *