Vilken lycka att få lyssna på författaren Steve Sem-Sandberg! Olyckligt beslut i omsorgsnämnden.

Vilken upplevelse! Igår kväll kl 18-19. Lyssnade på författaren Steve Sem-Sandberg på Växjös stadsbibliotek. Bibliotekets vänner arrangör. Var hemma på eftermiddagen. Kände mig frusen efter att ha plöjt fram genom vattenpölar och modd i ett par bostadsområden med (V)äxjös Kommunnytt. Ut igen, lite motvilligt. Men jag hade åtagit mig att stå i kassan, så… Steve Sem-Sandberg. När augustprisvinnande ”De fattiga från Lodz” kom 2009, så blev jag intresserad och lovade mig att läsa den. Det har inte blivit av! Pinsamt. Här sitter jag denna kväll och har inte läst något av denne synnerligen intresseväckande författare.
Gott om publik. Hörde inte någon ens hosta under föreläsningen. Steve berättade om tidigare böcker och mest om den kommande som heter ”W”. Manus lämnades in i förrgår! Boken kommer i september. Sju års skrivande ligger bakom. Det är inte enkelt att kort beskriva vad böckerna handlar om; det är de svåraste livsfrågorna. Vad händer med människor under starkt tryck i krig t ex? Vad händer när barn med intellektuella och fysiska funktionsnedsättningar eller dåliga familjeförhållanden samlas ihop i eutanasisjukhus (i Wien t ex) för att dödas med överdoser av mediciner? Vilka är människorna som utför dessa handlingar? Vi är väl många som sagt och tänkt: Aldrig att jag hade ställt upp på att fösa barn och gamla in i gaskammaren eller medvetet mörda svaga barn, gamla och sjuka! Men det vet vi väldigt lite om. Så vad händer med människor under tryck? Och varför vill ingen ta ansvar efteråt? Sjuksköterskor på eutanasisjukhusen sa, att de hjälpte barnen till en bättre värld.
Mycket av det som Sem-Sandberg skrivit om (behandlingen av polska judar i Lodz t ex) har inte varit känt innan eller gömt undan. Det är unikt material, dagböcker, patientjournaler, som ligger till grund. Vi som gick ut från biblioteket tillsammans sa att det kändes som vi fått en smäll rakt in i bröstet. Föreläsningen stärktes för min del av personen, att se författaren, som närmast gav ett lite blygt intryck. Ja, det var en upplevelse på en timme som kommer att sitta i mitt medvetande så länge jag har något.
Intressant på ett helt annat sätt också omsorgsnämndens möte i onsdags. Det var fullspikat i A-salen i kommunhuset. Runt väggarna satt bedömningsmässigt 40 engagerade kommuninvånare, som ville stoppa nerläggningen av särskilda boenden och koncentration av alla korttidsplatser till Växjö stad. Någon kanske bara ville lyssna. Omsorgsnämnden har aldrig haft så många besökare tidigare, hörde jag sägas. Det ärende som lockade så många besökare och som hade lett till namninsamlingar, som överlämnades och redovisades lades tack och lov först på dagordningen. Det redogjordes för av tjänstepersoner och så småningom blev det politisk diskussion. S+V överens om att säga nej, inte minst av etiska skäl, SD yrkade återremiss, övriga var för nerläggningar och koncentration. Ingenting rubbades. Jo, den detaljerade tidsplanen för flytten togs bort. Blev förvånad över att grundproblematiken, LOV, inte diskuterades. Förvånansvärt många inlägg om direkt personliga erfarenheter av vård och omsorg.
Mötet blev mycket långt. Vi hade efter vårdboendena Evelid, Bågen och Ingelshov m fl beslut om internbudget med olika yrkanden, åsikter och frågor. Varför har måltidsupplevelsen blivit sämre i enkäter? Varför ökar fallolyckor? Varför har vissa särskilda boenden väldigt dåliga resultat i enkäter med de boende? Hur dåliga resultat får verksamheter visa innan det händer något? Är dessa ständiga jämförelser med hur det ser ut i riket eller i jämförbara kommuner relevanta över huvud taget? Det sista är något jag har börjat tänka intensivt på. Är allting bra om det är lika dåligt överallt? En eloge till Benny Johansson (M), som är mycket påläst och ställer frågor bakom den lite glättade sifferfasaden.
Utan tvekan ett intressant uppdrag att sitta i den här nämnden. Var så engagerad i ärendet Evelid etc att jag nog inte uttryckte mig så stringent som jag hade velat. Tyvärr, alla engagerade, vi förlorade saken. Ibland hjälper inte ens en folklig opinion.
Carin Högstedt
20190208
@hgstedt
www.carhog14.se
www.maqt.se
carin.hogstedt@vaxjo.se
tel 0706214959

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *