Blött, grått och kallt denna tisdag morgon. Noll energi men tvingat upp mig ur sängvärmen. Igelkotten, ”lillkotten”, fortsätter att komma varje kväll. Kanske bor under köpmansdisken på altanen. Inte första gången de håller till där. Trångt och tryggt, mycket gamla löv.
DN 13/10 hade artikel (kulturdelen) om Berit Ås, norsk feminist och fredskämpe, professor i socialpsykologi m m, har avlidit, 96 år gammal. Berit Ås var otrolig i sin nit för freden, för feminismen och hon ”hittade herrarnas härskartekniker” som Ami Lönnroth skriver. -Ja, verkligen. Berits beskrivning av de fem härskarteknikerna (som senare utökades till sju) blev kända och bekämpade. Speciellt i politiken kände kvinnor igen sig i hur det kunde gå till på möten t ex. (Män kände också igen sig sa de i Växjö kommunstyrelse när filmen (se nedan) visades. Enkelt uttryckt är en härskarteknik osynliggörande, en annan är undanhållande av information (män gör upp besluten utanför mötena), en tredje dubbelbestraffning (hur man än gör som kvinna så blir det fel…) I slutet på 1990-talet bör det ha varit – jag var ordförande i Växjö kommuns jämställdhetskommitté, salig i åminnelse, så bjöd vi in Berit Ås till vår stora rikskonferens om jämställdhet. Att vi hade under rätt många år en sådan konferens i Växjö som drog människor från hela landet berodde ytterst på en ordväxling mellan maken L och mig. Jag gnällde om trögheten i jämställdhetsarbetet och han svarade att ”ordna med en rikskonferens”. Konstigt svar, tyckte jag, men sagt och gjort. Vi fyllde konserthusets stora sal (800 platser) ibland och drog många bra föreläsare. Berit Ås var en sådan, rolig, kunnig, orädd. Efter detta (alltid lite osäker på tidpunkter) gjorde kommittén en film med exempel på härskarteknikerna. Vi lyckades få 100 000 kr från staten, kulturdepartementet tror jag, och fick hjälp av kunnig konsult. Som skådespelare ställde kommunala tjänstepersoner upp. Från början var det en video som såldes i många, många ex. Vi översatte till engelska och sålde även utomlands, Sedan blev det en DVD och innehållet kändes aktuellt i många år. Självfallet var detta mycket roligt, kommittén blev känd och fick inbjudningar från alla håll att komma och berätta om jämställdhetsarbetet i Växjö kommun. Det var en framåt tid inom det området. Tack Ami för att du skrivit så fängslande om Berit och tack Berit för den gärning du utfört i ditt liv som så många haft nytta och glädje av i sina egna liv.
Tidskriften Fåglar i Småland, Milvus nr 2 2024, har en intressant artikel om Tjäder (Tetrao urogallus). Visste inte att Sverige har 25 % av alla tjädrar i världen. Det innebär ju ett särskilt ansvar för tjäderns fortlevnad. För att få tjädrar att häcka och trivas krävs blåbär och tallar. En tredje komponent är sammanhängande skogar. Flera sidor om tjädern och jag visste väldigt lite – trots att jag mellan 10 och ca 18 års ålder bodde i gammal skog med gott om blåbär, mycket gran men även tall. Mellan november och april äter tjädrarna tallbarr. Jag vet att det fanns tjäder, såg någon men inte ofta. Krävs nog tystnad. Tänkte inte så långt när vi var ute och plockade blåbär till kvällsmaten, vi barn.
Hanna Hellquists krönika idag (DN 15/10) handlar om ”Sengångarna får mig att komma ihåg att det fortfarande händer bra saker i världen”. Var i denna värld kan man hitta något ljus? Det kan man ju verkligen fråga sig. Hanna hittar det i en sann historia om Bosse och hans sengångarsöner. Bosse räddar livet på dessa två sengångare som övergetts av mamman. En helt otrolig sann historia från Skansen, som kan läsas idag och som säger att det finns fortfarande empati, också med djur.
I denna vecka är det en föreläsning arrangerad av den lokala Naturskyddsföreningen, där jag varit medlem i ca 40 år (?) men aldrig gått på något möte. Så har V Växjö föreläsning med inbjuden från tankesmedjan Balans. Rör mig (efter operation) bättre och bättre, så det går åt rätt håll oh jag kan delta i det som händer.
Carin Högstedt
Växjö 20241015
@hgstedt
www.maqt.se
