Det är många jular jag har varit med om. Var de roliga, fina och minnesvärda? Jo, i stort sett, men väldigt olika upplevelser, allt efter som tiden har gått.
Minns julafton 1962. Då kom mamma hem från sjukhuset i Oskarshamn kl 4 på morgonen. Hennes pappa, min morfar, hade dött under natten. Det satte en särskild prägel, sorg, på den julen. Bästa minnet nånsin är nog fortfarande den första jag minns, 4 år gammal, ”salen” hos farmor och farfar, många vuxna, och jag fick julklappar som jag inte kunnat drömma om. Visste inte att det fanns. Hur skulle jag veta det boendes i Äshult, en trappa upp i farmors- och farfarshuset? Här fanns inga leksaksbutiker. Det var klossar och pussel, som hängde med i många år. Mina tre yngre bröder lekte också med dem, som jag minns.
Bestående julklappar är ”Vår kokbok” (utgiven av Kooperativa förbundets provkök). Fick den 1973 av bror Peder. Används fortfarande och i den mån jag lagar mat och använder kokbok, så är den fortfarande gångbar. En annan julklapp som följt mig (trasig nu) är ”Litteraturhandboken”, utgiven av Forum. Fick den 1962, alltså julen då morfar gick bort, av mamma. Synnerligen användbar uppslagsbok.
Under min uppväxt, då vi bodde på kronotorpet Smältängen, betydde julmaten mycket. Den var god. Mamma var fenomenal på detta. Ett minne är hur jag innan julbordet skulle begås sa till familjen, att ni får inte börja äta förrän jag kommer hem. Vart skulle jag då sen eftermiddag? Jo, hämta posten. Det var inte gjort i en handvändning. Här i trakten hade vi inga brevlådor. Posten kom med bussen från stan, Oskarshamn, i en säck. Bussen stannade i Smältebro 16.15 (om jag minns rätt på minuten). Där stod då vi som skulle hämta posten och väntade. Kanske 10-15 personer. Denna väntplats blev liksom en mötesplats för traktens människor, som bodde väldigt utspridda. Lite spännande. Någon bar säcken ca 50 m bort till ett litet hus, som en gång i tiden varit affär och post. Nu var det bostad och ”post”. Tant Linnea, boende i huset, öppnade säcken och läste upp namnen på brev, kort etc. Så delades den ut. Tilläggas kan att vi i Smältängen hade 2 km till busshållplatsen/posten. Denna jul var det nog inte snö, för jag cyklade. Ja, så var det då. Posten kom även julafton…
En julaftonskväll var maken L och jag ensamma hemma. I denna fridfullhet ingick en flaska bubbel. Maken öppnar och, utan att sikta, träffar korken en glaskula i granen. Tycker fortfarande det är ett roligt minne. Någon jul skulle vi göra lite annorlunda, gå på bio och äta på restaurang. Tyckte barn. Gick väl så där. Vi såg en film – men restaurangerna i Växjö var ju stängda… Nåväl, löste sig någorlunda. På senare års jular har barnbarnen varit huvudpersoner och det styr oss till Gasslanda, där de bor. Här samlades vi 11 närstående på denna julafton och fyllde många timmar med spel/frågesport för att dela ut paketen, mat, luciafilm (med dotterdotter), Kalle Anka, promenad i byn etc. Visst är det roligt med julafton!
Nu är det Annandag jul och jag har gått promenad, igår 35 min, idag 40 min. Det är länge sedan jag gjorde/kunde göra det frivilligt så att säga. Operationen var nödvändig, helt klart. Lite vår i luften inbillar jag mig, men 8 plus, ingen is på sjön, änder som simmar – känns som lite vår faktiskt.
Blir inte mer än så här. Bara önskan om ett Gott Nytt År då vi samlar ihop oss, organiserar oss och siktar på mer jämlikhet, mer jämställdhet och människors lika värde.
Carin Högstedt
Växjö 20241226
@hgstedt
www.maqt.se
