Söndag morgon. Sikten är 20 m. Sedan är allt grått i grått: Toftasjön, skogen, himlen. Snön är borta. Min jättevallmo är på väg upp ur jorden, grön och fin. Ca 20 gräsänder rör sig ofta utanför altanen. Ofta får de korvbröd. Läser ornitologen Mikael Persson i Växjö Fågelklubb som berättar om ”Staren och jag”, upplevelser av stararna: ”Visst borde man kunna mäta bruttonationallycka utifrån tillgång på Sturnus vulgaris” (stare på latin)! -Ja, håller med. Jag har mycket goda minnen av stararnas ankomst till torpet Smältängen 1955-65. De var många, de var glada, de var högljudda. Ingen tvekan, nu var våren verkligen kommen. Stararna och hussvalorna är de fåglar jag minns bäst från den tiden. Svalorna retade katterna. Dök ner mot huvudet på dem, elegant sväng ner och upp. Här i Sandsbro kommer några få starar varje år. Inga svalor men tornseglare, vilka, som jag kan bedöma, minskar i antal för varje år. Egentligen helt fantastiskt vad fåglarna betyder för oss människors liv och mående. Så låt oss vara rädda om den biologiska mångfalden, innan det är för sent.
Den gångna veckan, sportlovsveckan här, innebar träff med barnbarnen i onsdags. Vi åt lunch tillsammans på Venezia, äldsta pizzerian i Växjö. Venezia var stamstället när (V) hade partilokalerna tvärs över gatan. Bra ställe. När jag frågade dotterdotter Kajsa var hon tyckte vi skulle äta, så svarade hon Venezia. Jag blev jätteglad för jag hade i dagarna kört förbi och tänkt: Varför har jag inte ätit på Venezia på åratal, pandemin och åren efter? Så mycket folk på lunchtid! Populärt. God mat tyckte vi alla tre. Får vi göra om.
V Växjö hade årsmöte i veckan. En del nya medlemmar som vill aktivera sig i styrelse m fl uppdrag bådar gott. Så var jag på styrelsemöte med ABF. Här handlar mycket om info om organisationsförändringarna som pågår. Så till årsmöte med HSV, Handikapporganisationerna i samverkan med Växjö kommun. HSV består av ett 25-tal föreningar och är alltså en paraplyorganisation som har direktkontakt med kommunen med syfte att ge funktionsnedsatta full delaktighet och jämlikhet på alla samhällets områden. Ett verktyg är så kallade intressentdialoger fyra gånger per år.
Jag representerade föreningen Hjärnkraft och blev också invald i styrelsen för HSV. Under kvällen förstod jag att det finns mycket att ta itu med. Sedan jag lämnade kommunstyrelsen och därmed mitt ansvar för tillgänglighetspolitiken så har det ändrats en hel del i kommunen. Självfallet. Men jag känner igen diskussionen på årsmötet, behovet av mer dialog än föredrag. Jag träffar vanliga människor som har tips eller klagomål på brister och jag har närstående som behöver färdtjänst och får nej helt sonika. Jobba ska man göra om man kan, men om man inte kan ta sig till jobbet för egen maskin? Jag ska göra mitt bästa i detta uppdrag, ett erbjudande som jag inte kunde säga nej till.
I Smp 22/2 skriver Maria Svartberg på Opinion en insändare om hur det kan vara att åka buss från hållplats på Hovshaga i Växjö in mot staden på linje 1. Bussen kommer inte. Det händer då och då. Ingenting meddelas om fel – allt syns som bussarna går efter schemat. Maria berättar att nu vet hon varför. När en buss har ont om tid så tas helt enkelt en del av bussleden bort. I detta fall sju hållplatser. Och där står folk grundlurade. När jag läser börjar jag fatta vad jag upplevt ett par gånger vid min hållplats. Dessutom är jag arg över att två gånger när jag har gått av bussen vid ändhållplats, så har jag blivit klämd av dörr. Chauffören kollar inte. Stänger bara dörren. Jag medger att jag behöver ett par sekunder mer än person utan ledont, speciellt om bussen inte står nära perrongen och avstigningen kräver ett försiktigt djupt kliv. Här finns alltså mycket att göra innan kollektivtrafiken flyter så ingen behöver vara orolig för att ta bussen. Dessutom skjuts behovet av färdtjänst upp i tiden om bussvalet är välkomnande.
I samma tidning har Svenska läkare mot kärnvapen genom Vendela Englund Burnett och Bengt Järhult en artikel som bemöter krigsretoriken från ledarskribent i denna tidning. Så bra svar. Sverige ska inte lämna icke spridningsavtalet, ska inte göra egna kärnvapen. Sverige ska ha kloka förslag för att minska militär stämning och ekonomisk sådan i världen, nya internationella avtal om nedrustning och vapenkontroll. ”Det spelar nämligen ingen roll vem som avfyrar kärnvapen. Ingen kan vinna. Alla förlorar.” Så avslutas artikeln. Så tacksam att kunna läsa insändare som är förankrade i fredstänk och människors bästa.
Carin Högstedt
Växjö 20250223
@hgstedt
www.maqt.se
