Den eviga mardrömmen, städning och skogsvandring i karantän

Måndag förmiddag efter en gräslig natt. Svårt att somna, slumrade från och till, den vanliga mardrömmen värre än vanligt. Även när jag var vaken så fortsatte jag älta. Situationen är att jag befinner mig i ett stort hus med flera våningar och att jag ska därifrån, men hittar inte min handväska. Letar, letar, letar. I natt var det dock inte handväskan utan en papperskasse med något i. Vad visste jag inte. Gissade på smutskläder. Men sedan var det böcker – som jag skulle ha recenserat. Gav upp påsen och begav mig ut i snö och mörker. Långt att gå till en station. Vid detta lag gick jag helt sonika upp och gjorde i ordning frukost. Sol och bedövande vackert ute. Gott om fjärilar, hittills Amiral.
Det finns säkert förklaringar till att jag ofta drömmer om att jag glömt något viktigt och det eviga letandet. Kan vara åldersbetingat. Att det var snö och full vinter säkert påverkad av min nattläsning ”Vi for upp med mor” av Karin Smirnoff, som ju utspelar sig i Norrland, snö och kyla. Nu är den utläst. Ni som påpekat för mig att jag borde läsa första boken i trilogin först hade ju helt rätt. Lite svårt att få grepp om personerna. Men vilket språk och stil! Ser fram mot tredje boken som kommer i dagarna. När jag läste om ärmarna på ”gensen” började det röra sig i huvudet. Gensen – när jag var barn sa de vuxna ”gensaren” om den stickade tröjan. I Småland.
Hur som helst. Efter Smirnoff tog jag thrillern ”Änkan” av Fiona Barton. Enligt en recension i baksidestexten (2016): ”Änkan är den bästa bok jag läst i höst och passar bra att läsa alldeles för sent på natten”. Verkar passa mig precis.
Tiden går och min födelsedag närmar sig obevekligen. Jag har skrivit tidigare och upprepar nu: Det är inget att fira! Absolut inget. Jag är i karantän som 70+ och vill någon säga grattis digitalt så är det OK och trevligt, men allt annat är inställt. Kommer att – om bra väder – ägna mig åt en vandring i skogen. Hade tänkt mig en kortare resa, men det smög sig på grund av coronan.
I lördags i SvD skrev Johan Rockström, bl a professor i miljövetenskap, med rubriken ”Samma grundorsak bakom både coronakrisen och klimatkrisen”. Läser med intresse. -Nej, skriver han, det är inget positivt att utsläppen minskar i coronans kölvatten. Det är inget positivt att företag knäcks etc. Men det är läge att fundera på vilken ekonomi vi vill se efter denna kris. Båda kriserna härrör ur människans missköter ”globala allmänningar”. Troligen har coronan sitt epicentrum i djurmarknader där levande djur av många sorter slaktas mitt i ”täta miljöer av blod, avföring och människor”. Artikeln mynnar ut i att det borde gå att ställa krav på att de som får del av de offentliga pengarna till företag ska ställa upp på att pengarna används till en nödvändig fossilfri omställning. Tycker det verkar logiskt. Det måste gå att ha två bollar i luften samtidigt.
Fick ihop ett förslag till motion och en skrivelse igår. De är nu ute ”på remiss” i vår kommunala grupp. Handlar om att även de gruppboenden (t ex LSS-boenden) som finns i kommunen ska ha tillgång till wifi i lägenheterna. Har blivit ännu mer angeläget i tider av isolering och karantän, men i grunden är det ju en fråga om demokrati. Motionen tar upp förslaget att pröva kortare arbetsdag på ett par kommunala arbetsplatser. I övrigt har jag kommit igång med den eftersatta städningen. Altanen klar. Köket snart också. Finns att göra även utan en massa möten.
Carin Högstedt
20200330
www.carhog14.se
www.maqt.se
carin.hogstedt@vaxjo.se
PS Haft problem med tekniken och kanske får jag inte ut denna blogg på de arenor jag brukar använda.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *