Roligt nästan jämt på besök i omsorgen, Prideparad! Att “knacka dörr”.

Låsta dörrar och avsaknad av koder är ett gissel för oss förtroendevalda som ”knackar dörr”, det vill säga ringer på hos okända, presenterar sig och överlämnar broschyrer om partiet och vad det vill ändra på, förslag av olika sorter. Många gånger blir det också ett kortare samtal om vad den uppsökta tycker är viktigt att förändra och förbättra. Dörrknackning som metod att ”nå ut” används av flera partier och speciellt i valtider.

Två kvällar denna vecka har jag knackat dörr ihop med partikamrat i ett bostadsområde, där det ännu inte är låst och koder. Mycket vänliga människor öppnar mitt i matlagningen och kvällsbestyr med småbarnen. Någon har bestämt sig för vad hen ska rösta på och det är inte på mitt parti. Klart besked. Andra har inte uppfattat att det är val i höst, frågar efter datum. I området, på Nydalavägen 36 B, är den lägenhet som jag kom till 1968/9 (lite osäker) och bodde i med man och två barn till 1973. Jag knackar på. Kvinna öppnar och hon har bott där i 40 år! Det är en bra lägenhet i markplan, fyra rum. Vi pratar om detta. Trapphuset är sig likt. Stor renovering på gång i området men har inte nått hit ännu. Tittar på lekplatsen på innergården. Minnesbilder far genom huvudet. Det var en trygg plats för barnen, bilfritt.

I onsdags kväll var det paneldebatt på temat tillgänglighet arrangerad av HSV (handikappföreningar i samverkan), en paraplyorganisation för många föreningar. Alla partier var representerade utom (SD). Frågor var utskickade i förväg. Det var inte så mycket debatt, mer en utfrågning. Frågorna rörde brottslighet, ”hemmasittare”, skyddsrum och krisberedskap – utifrån pandemi och krigsfara. Men även gatstenarna som hindrar rullstolsburna och många andras framkomlighet. Detta senare var en av de frågor som diskuterades i politiken när jag kom till fullmäktige i slutet på 1970-talet; gatstenar och nivåskillnader mellan gator och trottoarer.  Alla svarande ville väl på alla punkter. Jag hoppas att det kommer en skärpning, så att kommunen tar emot fler och fler med funktionsnedsättningar på praktikplatser. Det lät hoppfullt när den frågan besvarades.

Denna fredags förmiddag var det besök på Kommunrehab, förebyggande enheten, på Sommarvägen i Växjö stad. Vi var nio förtroendevalda från omsorgsnämnden där och hade nöjet att få lyssna på mycket engagerad personal, som ansåg sig ha ett fantastiskt roligt och tacksamt jobb. Bra upplägg. Gemensam start och introduktion, sedan grupper om tre förtroendevalda i varje. Kan inte återge allt, långt ifrån, men det blev en god inblick i verksamheter som inte låter tala om sig så högt, som är otroligt värdefull för personer som lider av ensamhet, ser dåligt, hör dåligt, har demensdiagnos. Om anhöriga som vårdar sina föräldrar, sin partner och ofta balanserar på gränsen till sammanbrott. Verksamheten ska vara förebyggande och hälsofrämjande. Det är dagverksamhet (inte samma som daglig verksamhet), det är Träffpunkter, avgiftsfri avlösning (för anhörigvårdare), kontaktpersoner, det är syn- och hörselhjälp, det är sociala grupper, det är… Finns mer än vi vet om, vi som inte har de här problemen i vår närhet. Något önskemål? -Ja, ett par som är lätta att åtgärda. Sedan behöver ju nämnden och politiken utöka antal platser i verksamheter utifrån befolkningsökning och medborgarnas behov. Tack för detta besök! En i personalen citerade en gäst i verksamheten: ”Vi har problem, men vi är inte problem. ”

Och i morgon är det Pride Växjö parad! Vädret ser bra ut i prognosen. Det blir mycket folk, mycket glädje, mycket skoj, musik och allt för att säkra allas rätt att älska den de vill.

Carin Högstedt

Växjö 20220513

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *