Söndag morgon. Bara 8 grader plus. Mulet. Körsbärsträdet överblommat redan. Syrenerna mitt i den finaste blomtiden. Ingen igelkott ännu. Det är ungefär den här tiden som de brukar dyka upp. Men kalla nätter avskräcker väl. Har vatten i skål ute, så de ska känna sig välkomna.
Igår pridefestival i Växjö, med väldigt många människor i tåget och bredvid. Väldigt, väldigt många. Undrar om någon ens försökt räkna? Det är en av de bästa sakerna med Växjö – prideparaden. Ja, den bästa att så många deltar i det glädjefulla firandet av kärlek och frihet. Under prideveckan sker mycket annat på hbtqi+-temat och partier skriver insändare om vikten av att få älska den man vill. Detta har vi gjort bra, inte minst min vän Suzana Mocevic, ordförande i Växjö pride-föreningen och ledaren av pridetåget gör ett jättearbete varje år för att det ska bli så häftigt, glatt och roligt denna dag och inspirera till bra beslut, både politiskt och individuellt, året runt. Prideparaden är också ett tillfälle att möta vänner och bekanta, som jag kanske inte sett sedan förra årets parad. Hej Amnesty, hej Noaks Ark – vi stärks av att se varandra här i det färggranna tåget.
DN 7/5 hade en mycket läs- och tänkvärd artikel av Sven-Eric Liedman. Rubriken: ”Den pågående rustningshetsen är galen”. Liedman går tillbaka till tiden för första världskriget. Kriget föregicks av aggressiv kapprustning. ”Men har något land någonsin rustat sig till fred?” är frågan på slutet av en den långa artikeln om krig och krigshets från 1914 och fram till vår tid. ”Var det någon som viskade ordet fred? Någon som satte det samman med ordet förnuft?” Liedman avslutar med att fredsrösten är så svag att den knappt hörs, men den finns där. Lite hopp alltså, med betoning på lite.
Läser Linn Ullmans ”Flicka 1983”, som länge legat och väntat på att bli läst. Hon skriver bra utan tvekan. Återkommer när jag läst hela.
I morgon måndag är det en intressant föreläsning på Stadsbiblioteket, arr av Bibliotekets Vänner: ”Konst och sanning.” Therese Bohman talar om sin roman Sanningsberget. Sal Galaxen kl 18.00 som vanligt. Jag har inte läst någon roman av denna författare, så jag är mycket nyfiken inför den kvällen.
Agneta Stark, en av mina favoritskribenter genom åren, skriver i Dagens ETC 8/5 om ”Flerbarnsfällan är en främlingsfientlig fantasi”. Är flerbarnstillägg och barnbidrag ett hinder för någon att arbeta? Nej, varken forskning eller utredningar visar det. Läs- och tänkvärt! Och viktigt i denna tid då få barn föds i Sverige.
Trevligt under den gångna veckan, full av möten, var lunch med vänner på Kungsmadskolans restaurang, där elever på kocklinjen lagar mat och serverar. Hit kan man gå och få trerätters lunch serverad för rimlig penning. Kräver bokning i förväg. Vi var inställda på att det skulle ta tid för eleverna att fixa, men det flöt utan anmärkning och maten var utsökt. Jag har inte varit inne på Kungsmadskolans nyare delar. Så fina lokaler! Blev både studiebesök och lunch.
Veckan innehöll presidiemöte på Huseby bruk, möten på Tallgården i Araby med V.s Arabygrupp, styrelsen HSV, kommunala gruppen och min bostadsrättsförening plus V Kronobergs distriktsstyrelses verksamhetsutskott och avslutades med fika och samtal här hemma med vän. Blev inte många gympapass… Tar nya tag som vanligt på måndag. Men – det bästa var känslan när jag för första gången på länge (pga ledvärk och operation) kunde gå och dela ut KommunNytt i brevlådor. Äntligen. Både nytta och nöje. Äntligen. Kändes som förlossning, eller förlösning menar jag nog.
Kommande vecka blir det middag med Nooshi, som besöker Växjö på onsdag. Distriktsstyrelsen bjuds till måltid innan den offentliga sammankomsten.
På tal om mat så ska barnbarnens farmor och jag äta rabarberpaj i Gasslanda, hos barn och barnbarn i eftermiddag. Den första rabarberpajen är ett säkert vårtecken och lite av en rit inom familjen.
Carin Högstedt
Växjö20250511
@hgstedt
www,maqt.se
