Tittade till slut på den moderna nya filmen ”Utvandrarna”. Har knappt vågat. Vilhelm Moberg och utvandrarserien har betytt så mycket för mig personligen att jag varit rädd att bli besviken över den nya filmen. Men nej, nej, tvärtom – trollbunden ser jag hela filmen i ett svep. Fantastiskt väl fångat utifrån böckerna. Arg blir jag också. Den satans fattigdomen och undernäringen, svälten, barnadödligheten, som fick folket att fly utan garantier för att komma fram levande eller få ett bättre liv. Och så fortsätter det. Inte från Sverige men i många delar av världen är den satans fattigdomen, undernäringen, svälten, barnadödligheten och flykten under omänskliga förhållanden ett faktum. Varje dag dör barn av orsaker som skulle kunna undanröjas av global jämlikhet och demokrati. I stället startas det krig. Se gärna filmen! Finns på Svtplay.
Igår måndag gjorde mellandottern och jag en rejäl utflykt för att leta efter våra rötter i framför allt Döderhults socken. Grunden var min mormors mormor, dotterns mormors mormors mor. Den linjen (eller vad det kallas, jag är lekman på området) börjar i slutet på 1600-talet (så långt jag kan följa i kyrkböckerna) och då är vi i byar som Skrikebo, Flinshult, Eckerhult (Lilla Eckerhult för att vara noggrann) och Lämmedal. I dessa byar ägde släkten hemman, ibland ihop med någon annan. Det jag kan se i bouppteckningar är att de hade det bra ställt. Vi hittar byarna, men jag har ingen uppgift om vilka fastigheter det handlade om och om det finns spår i vår tid. Förutom i Lämmedal där jag har ett namn på bostad: Drängfällan. Har gammal fastighetskarta där Drängfällan är utsatt, men saknar helt tecken på att den finns när vi cirklar runt på småvägarna i trakten. Gamla vägar, smala vägar, branta backar. Vet inte vad som väntar när vi når krönet. Får fortsätta söka Drängfällan i olika arkiv. Vi fortsatte sedan framåt i tiden och avslutade i min mormors, min mammas och även morfars fars hem på 1900-talet, Smältängen, i folkmun även kallat Svälthägnen (på skoj i alla fall). Detta torp ägt av Domänverket (numera Sveaskog) är friköpt och bebott av en familj, där mamman är uppvuxen ca 1 km bort. Jag bodde där 1955-1964. Vi blir inbjudna när vi dyker upp på ladugårdsplanen. Vi går runt och ser hur förändrat det är, men ändå likt. Så fint de har gjort, både ute och inne! Till helgen har vi släktträff i Oskarshamn och ska göra den här resan igen. Då med mina syskon med respektive. Och vi är välkomna till Smältängen! Tyvärr är det ingen som använder markerna, åkrar, ängar längre. Ett skolexempel på hur småjordbruken läggs ner på 60-talet och hur ett då öppet landskap nu är igenvuxet.
Bra rutet Ann Yngvesson idag i Smp. Det var en sorglig läsning reportaget om Wilhelmshill och hur stolt kommunalrådet är över att ha skakat liv i det stora gamla huset vid Helgasjön. Man fick intrycket att när pensionärsföreningarna drev sommarverksamheten så var det dött, men nu är det levande och fyllt av ungdomar och kolloverksamhet. Det är falskt. Otroligt att ställa grupperna mot varandra. Du har helt rätt i din insändare Ann Yngvesson.
I morgon ska V.s valstuga upp på Storgatan. Spännande. Invigning torsdag kl 16.00. Sedan fylls varje dag av göromål i stugan, kring stugan och i hela kommunen.
Carin Högstedt
Växjö 20220809
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se
