Minnen från sydfrankrike, Francoise Hardy, Colette, PFAS-skum och Räppeprojektet

Söndag eftermiddag. Solen skiner efter en dötråkig lördag med kyla, blåst och regnskurar. Firade skolavslutningen i fredags inomhus i Gasslanda. Men glada barnbarn som snart ska till Paris med mamma och moster och sedan väntar sommarjobb några veckor. Mina bröder med respektive och jag har bokat Gotland i augusti, där en av dem bor. Gett upp tanken på att få någon höftoperation före sommaren. Inte fått besked om vad röntgen av knä sade. Tornseglarna förgyller luften. Igelkott varit framme och ätit. Kan tyvärr inte sätta ut mat till dem utan att vara ute själv, för skatorna äter upp torrfodret direkt.

Läst en intervju med justitieministern Jomshof i DN lördag 1/6. Den handlar mest om läraren Jomshof som år 2000 arbetade på en skola där det kallades till föräldramöte när det blev känt att det i partiets program står bl a att adoptivbarn från länder utanför Europa inte är välkomna till Sverige. Jag har undrat om det verkligen var eller är ett politiskt mål för detta parti. Där fick jag svaret. Det säger allt.

Francoise Hardy har avlidit. Både Dagens ETC och DN har skrivit om henne, hennes liv och sång. Väcker minnen till liv. Älskade henne. Vi var nästan jämngamla och hon betydde mycket för oss unga lyssnare. Hennes musik var melankolisk, började som pop och senare ökade hon med blues, jazz, folkmusik m m. Hon fick inspiration via Radio Luxembourg till att börja skriva låtar. Alla i min ålder minns detta fenomen Radio Luxembourg. 1962 kom hennes jättesuccé ”Tous les garcons et les filles” (Alla pojkarna och flickorna) handlar om ensamhet. Sov i ro Francoise. Hon liksom franska författaren Colette har betytt mycket för mig och tror jag många andra kvinnor som sökt självständighet och makt över sina liv.

Sent omsider har det kommit ut diskussion om DCA-avtalet och de amerikanska baserna i Sverige. Hört på radio och läst att kloka människor kräver bordläggning/senareläggning av ärendet, som ska tas beslut om i riksdagen inom ett par dagar. Avtalet är otydligt och odiskuterat, inte minst beträffande kärnvapen på dessa baser.  Tycker många av oss.

Såg på delar av Regionfullmäktige från 8/6. Intressant att ta del av den externa utvärderingen av Räppesjukhusets uppgång och fall. Inte många rätt där! Så det kan gå när ett så stort projekt trängs in under en mandatperiod, efter ett val och innan nästa. Vet att jag tog upp det på ett offentligt möte mellan medborgare och regionledning. Blev avsnäst. Liberalerna Bergsjö och Nordmark har gjort en bra sammanfattning av utvärderingen av ”Räppeprojektet” i Smp 14/6.

Bland sparade tidningar som har någon artikel jag inte hunnit läsa hittar jag Dagens ETC 21/5 om PFAS-SKUM, brandbilar, sanering och ”gift utan slutstation”. Bland mycken annan information får jag reda på att vi skänker brandbilar till Ukraina som kan innehålla PFAS-skum. Tror knappt jag läser rätt. Det var PFAS-föroreningar efter brandsläckningar på Ronneby flygplats som förgiftade dricksvattnet för tusentals Kallingebor, ett av de värsta miljöförstörelserna i Sverige hittills. En skumbil därifrån är skänkt till Ukraina. Någon inblandad menar att de är säkra på att PFAS-skummet är borta. Annan är tveksam till att det går med nuvarande metoder att få bort till 100%. Ja, det är mycket man inte vet om dessa kemikalier, som är svåra/omöjliga? att ta bort.

Läser Ulf Lundells Vardagar 10. På s 437 blir jag nyfiken. Lundell och N semestrar i sydfrankrike, i Vence. Han skriver om St Paul och små vägar, en stig de får gå. Jag känner igen mig.  St Paul, stigen upp till Gourdon, vägen ner till Cagnes sur Mer vid havet. Just stigen med omnejd väckte maken L.s och mitt intresse på grund av en bok, ”Sydfranskt, skildringar från strövtåg i Provence” av Prins Wilhelm, utgiven 1926. Boken fick jag på födelsedag av Bo Frank (M) (tack igen!). Cagnes sur Mer var vårt älsklingsställe på Rivieran, men här fick vi inspiration till intressanta utflykter i närområdet. Stigen – var utmärkt i boken och visade sig vara helt intakt ca 75 år senare. Men jag är inte helt säker på om det är Lundells stig. Hur som helst; paret åker och badar i Cagnes sur Mer. Klagar på stenstranden. Gör ont i fötterna. Inte mitt minne. Vattnet gav friskt intryck, stranden var inte smockfull och staden var lagom. Först åkte vi till bergen och vandrade, sedan ner till havet några dagar. Perfekt.

Blå himmel!

Carin Högstedt

Växjö 20240616

@hgstedt

www.maqt.se

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *